Jag minns första lektionen där... Jag gick i sexan och var ganska nervös, men samtidigt tyckte jag att det skulle bli sjukt spännande då jag aldrig ridit en storhäst eller en tregångartshäst överlag(förutom ponnyridning som barn). Vi blev tilldelade olika hästar och så skulle vi göra iordning dem. Jag minns tyvärr inte vilken häst jag fick, men att den var stor minns jag. Den dagen var nog en av de pinsammaste i mitt liv. Borsta gick bra, men sadlingen var lite klurig. Jag kunde inte sadla hästen, då sadelgjorden skulle dras så högt upp! Dessutom så sadlade jag ju i det sadelläge som vi har på islandshästar. (Vill bara poängtera att ridläraren fick tjata på mig varje vecka i ett par år att jag fortfarande sadlade för långt bak)

Sedan skulle jag tränsa. Jag stod som ett frågetäcken och förstod inte alls hur spännena skulle spännas hit och dit, och inte på tal om den där "martingal-saken" fick be om hjälp även här. Kändes ju lagom roligt när man berättat att man ridit i fem år på "privat-stall"... 

När det var dags för själva lektionen trodde jag att jag skulle dö, eller åtminstonde åka av. Eftersom att sadeln ligger lite annorlunda blir även tyngdpunkten annorlunda och min balans rubbades helt. Jag satt och skumpade som en galning och ville bara hoppa av och gå därifrån. Tyckte synd om hästen som behövde ha mig på ryggen. Ridläraren bad mig även att korta mina stigläder eftersom de var "för långa" och så var jag tvungen att använda skänklarna mer. Helt tvärtom mot vad jag har lärt mig, haha!

Men efter nästan två år kunde jag sadla, tränsa och rida dessa stora bruna utan några problem. Jag fick ofta beröm för min fina sits och min mjuka hand, samt att jag tydligen var jätte duktig på att hoppa. Fast det tyckte ju inte jag, för jag fattade inte vad jag gjorde. Hade fullt upp att bara komma ihåg banan samtidigt som jag skulle räkna galoppsprången högt.

När jag gick i nian var jag klart en av de "bättre" ryttarna och det gick alltid riktigt bra för mig.

Men jag är fortfarande fast för de små lurviga ishästarna, även om det blev lite roligt tillslut att rida stora hästar och jag lärde mig mycket om hoppning osv.

Men jag ska skriva en liten lista över saker som ridläraren nästan alltid tjatade på mig om:

- Sadlar för långtbak

- Glömmer benskydden

- För långa läder

- Leder/sadlar av/tränsar/hoppar upp och av på fel sida (iIbland hade jag tur och "valde" rätt sida)

- Använder skänklarna för lite

Och lite inte så eftertänksamma ord om Islandshästar och Islandshästryttare

- "Ja, men ni sadlar ju på baken på hästarna"

- "Ja, det är ju ofta ni har väldigt långa läder"

- När jag frågade om jag fick ta med mig Goliat sa hon: "Men kan han trava och galoppera?"

-  Under en teorilektion när vi skulle prata om grönt kort osv "Jag vet inte hur det är med Islandshästar. Har ni några tävlingsreglement?"

Mer kommer inte jag på, men jag tog väldigt illa upp ibland.

Minns en gång när jag specifikt bad om att få rida de mindre hästarna för att jag kände mig lite osäker på det stora. Vad tror ni hon gör? Sätter mig på ridskolans största häst Rio Grande som är 183 cm i mankhöjd. Men då "ägde" ( avskyr det uttrycket, men det passade in bäst ) jag henne och red jätte bra! Hon såg ut som en fågelholk efteråt, haha!

Har tyvärr inga ridbilder från den tiden, men jag kan bjuda på några bilder som jag tog på hästarna i hagarna.




Har ni ridit på ridskola?