Frida
En gammal dam i sina bästa år.
Frida är inackorderad hos oss och är hela 25 år gammal, men inte märks det på henne! Kristin, som äger Frida, har haft henne sedan hon var 3 år gammal. Visst är det roligt att dom har hållit ihop så länge?
Första gången jag träffade Frida och Kristin var när jag var ute och red på en väldigt och ovanligt pigg Höffis. Det är inte så ofta som vi stöter på andra ryttare när vi är ute och rider, men just den här dagen såg jag en stor gul häst rumpa långt in på stigen. Jag red ifatt dem och hejade, sen drog Höfrungur iväg med mig. När jag väl hade saktat av och skrittat en bit kom en stor bumlande fjording efter oss. Då fick jag och Kristin chansen att prata lite och vi berättade båda två vilket stall i kom från. Hon berättade också att det var roligt att få lite draghjälp i galoppen, hihi.
Några månader senare ringer en av grannarna och frågar Micke och Desirée om hon och en till kunde hyra in sig hos oss, och visst gick det bra. Med flera tommar boxa fyller man gärna upp stallet med lite pållar. Och gissa vilka de andra som följde med var? Jo, Kristin och Frida! Det var nämligen så att grannen som ringde skulle sälja sin gård och behövde ha hästen någonstans att stå, och Frida också förstås. Men sedan efter några veckor ångrade hon sig och flyttade tillbaka till gården med sina hästar. Men Kristin och Frida valde att stanna kvar, och det är vi jätte glada för! Det finns ingen som är så snäll och trevlig som Kristin (och nogrann!). Och inte heller en häst som Frida.
Frida är inackorderad hos oss och är hela 25 år gammal, men inte märks det på henne! Kristin, som äger Frida, har haft henne sedan hon var 3 år gammal. Visst är det roligt att dom har hållit ihop så länge?
Första gången jag träffade Frida och Kristin var när jag var ute och red på en väldigt och ovanligt pigg Höffis. Det är inte så ofta som vi stöter på andra ryttare när vi är ute och rider, men just den här dagen såg jag en stor gul häst rumpa långt in på stigen. Jag red ifatt dem och hejade, sen drog Höfrungur iväg med mig. När jag väl hade saktat av och skrittat en bit kom en stor bumlande fjording efter oss. Då fick jag och Kristin chansen att prata lite och vi berättade båda två vilket stall i kom från. Hon berättade också att det var roligt att få lite draghjälp i galoppen, hihi.
Några månader senare ringer en av grannarna och frågar Micke och Desirée om hon och en till kunde hyra in sig hos oss, och visst gick det bra. Med flera tommar boxa fyller man gärna upp stallet med lite pållar. Och gissa vilka de andra som följde med var? Jo, Kristin och Frida! Det var nämligen så att grannen som ringde skulle sälja sin gård och behövde ha hästen någonstans att stå, och Frida också förstås. Men sedan efter några veckor ångrade hon sig och flyttade tillbaka till gården med sina hästar. Men Kristin och Frida valde att stanna kvar, och det är vi jätte glada för! Det finns ingen som är så snäll och trevlig som Kristin (och nogrann!). Och inte heller en häst som Frida.
Tyvärr har jag nästan bara "äta-gräs/hö-bilder på Frida, men det är ju bättre än inget! :D