Vad hände när jag krossade armbågen?
Jag tänkte att jag kanske skulle berätta vad som hände när jag krossade armbågen sommaren mellan 6:an och 7:an.
Det hela började med att jag var ute och red barbacka på Höfrungur, vilket jag verkligen älskar. Han har den perfetka "barbacka-ryggen" och har ganska mjuka gångarter. Men som sagt, jag var ute och red barbacka och var helt uppe i mina egna tankar och bara hade det bra. Vi red just då i skogen och skulle rida över ett dike för att komma ut på gärdet. Tror ni inte att Höfrungur får något ryck och tar världens glädje skutt över diket galopperar mitt ut på gärdet och börjar hoppa runt och skutta, sparka bakut och prutta samtidigt osv... Jag som hade suttit med långa tyglar hade ju ingen chans att sitta kvar och efter några skutt flög iväg som en vante. Jag gjorde en kullerbytta i luften och landade rakt på armbågen, ajajaj.
Och där låg jag sen, ropade efter Desirée som hade ridit framför mig att jag trodde att jag hade brytit armen. För smärtan var så hemsk så det var det första jag tänkte. Höffis stod däremot en bit bort och åt... Desirée sa att jag nog bara hade slagit i mig och vi bästämde oss för att jag skulle försöka ställa mig upp, sätt mig upp på en av hästarna och så skulle hon få leda hem mig. Jag han precis sätte mig upp i sadeln innan det började svartna för ögonen. Då fick jag kliva av igen och lägga mig i gräset och tjura. Ville ju inte behöva gå med gips och inte kunna rida. Då började jag gråta av smärtan... Vi fick lov att ringa till en granne då Desirée inte ville lämna mig ensam. Sagt och gjort så kom grannen och hämtade mig, skjutasde mig till stallet medan Desirée tog hästarna. Sedan fick min fmamma komma och hämta mig. Upp till akuten och röntgas. Jag ville mörda sköterskan med blicken när hon tog min arm och sträckte den rakt ut under röntgen. Det gjorde så ont att jag ville dö.
Efter ett par timmar fick vi komma in i gipsrummet och jag tänke av någon anledning "Åh, jag har nog bara brytit armen. Jag kommer få gips i några veckor, sen kan jag nog börja rida igen! :D"
Idag har igen känsel i armbågen och kan inte böja den exakt lika mycket som den andra. Sen har jag blivit lite nojjig när det gäller att rida barbacka när det inte finns någon mjuk snö att landa på! Men som tur är åker jag väldigt sällan av.
Jag har ett par bilder på gipset och spikarna/skruvarna. Men dessa ligger på min gamla hårddisk som jag tyvärr måste docka till den.
Har ni någon gång skadat er allvarligt i samband med hästar?
Det hela började med att jag var ute och red barbacka på Höfrungur, vilket jag verkligen älskar. Han har den perfetka "barbacka-ryggen" och har ganska mjuka gångarter. Men som sagt, jag var ute och red barbacka och var helt uppe i mina egna tankar och bara hade det bra. Vi red just då i skogen och skulle rida över ett dike för att komma ut på gärdet. Tror ni inte att Höfrungur får något ryck och tar världens glädje skutt över diket galopperar mitt ut på gärdet och börjar hoppa runt och skutta, sparka bakut och prutta samtidigt osv... Jag som hade suttit med långa tyglar hade ju ingen chans att sitta kvar och efter några skutt flög iväg som en vante. Jag gjorde en kullerbytta i luften och landade rakt på armbågen, ajajaj.
Och där låg jag sen, ropade efter Desirée som hade ridit framför mig att jag trodde att jag hade brytit armen. För smärtan var så hemsk så det var det första jag tänkte. Höffis stod däremot en bit bort och åt... Desirée sa att jag nog bara hade slagit i mig och vi bästämde oss för att jag skulle försöka ställa mig upp, sätt mig upp på en av hästarna och så skulle hon få leda hem mig. Jag han precis sätte mig upp i sadeln innan det började svartna för ögonen. Då fick jag kliva av igen och lägga mig i gräset och tjura. Ville ju inte behöva gå med gips och inte kunna rida. Då började jag gråta av smärtan... Vi fick lov att ringa till en granne då Desirée inte ville lämna mig ensam. Sagt och gjort så kom grannen och hämtade mig, skjutasde mig till stallet medan Desirée tog hästarna. Sedan fick min fmamma komma och hämta mig. Upp till akuten och röntgas. Jag ville mörda sköterskan med blicken när hon tog min arm och sträckte den rakt ut under röntgen. Det gjorde så ont att jag ville dö.
Efter ett par timmar fick vi komma in i gipsrummet och jag tänke av någon anledning "Åh, jag har nog bara brytit armen. Jag kommer få gips i några veckor, sen kan jag nog börja rida igen! :D"
Då sa läkaren: "Du ska få en gipsskena som du ska ha övernatten här, sedan ska vi operera dig imorgon bitti." Jag började gråta direkt... jag vet inte varför, men jag blev väl rädd?
Tydligen hade jag krossat armbågen och en bit av den hade krossats sönder och hamnade på andra sidan om hela armbågen. Har inga bilder på detta tyvärr... Det var tydligen också massa "smulor" som behövdes tas bort.
Så under operationen fick det "rensa" och sedan skruva dit den största skelettbiten med två stora spika.
Tydligen hade jag krossat armbågen och en bit av den hade krossats sönder och hamnade på andra sidan om hela armbågen. Har inga bilder på detta tyvärr... Det var tydligen också massa "smulor" som behövdes tas bort.
Så under operationen fick det "rensa" och sedan skruva dit den största skelettbiten med två stora spika.
Det var den rödmarkerade biten som krossades och hamnade på andra sidan om armbågen då min arm var minst tre gånger så stor.
Efter denna operation fick jag gå med gips i över två månader. Och detta var på sommaren. Dessutom fick jag inte vara nära hästar (?!) under hela den tiden jag hadde dessa spikar i armen. Då de stack ut en bit från armen och armbågen kunde bli infekterad av bakterier från hästar (men andra djur då, bär inte det också på bakterier?).
Så det var en av de värsta sommrarna någonsin. Dessutom gick den en månad till som jag inte kunde rida eftersom att jag var tvungen att träna upp armen.
Idag har igen känsel i armbågen och kan inte böja den exakt lika mycket som den andra. Sen har jag blivit lite nojjig när det gäller att rida barbacka när det inte finns någon mjuk snö att landa på! Men som tur är åker jag väldigt sällan av.
Jag har ett par bilder på gipset och spikarna/skruvarna. Men dessa ligger på min gamla hårddisk som jag tyvärr måste docka till den.
Har ni någon gång skadat er allvarligt i samband med hästar?
